Folkomröstning? I helvete heller!

För en vecka sedan höll man folkomröstning i Italien om bl.a. stamceller. Benedictus XVI uppmanade folk att inte rösta, för om resultatet låg under 50% så skulle folkomröstningen ogiltigförklaras, vilket blev fallet.

Att han inte uppmanade folk att rösta enlig sitt eget 1-X-2-system är för att han uppenbarligen anser att vissa saker skall man inte rösta om. Nog om det.

Det är Berlusconi som står med lång näsa och undergrävd legitimitet nu. Det är märkligt, att denne stridbare taktlösa self-made man, fegar ur inför dessa frågor.

Tillbaka till ritbordet med er!

(Denna artikel av Love Berggren publicerades ursprungligen i Liberala Ungdomsförbundet Storstockholms medlemstidning Radikalt Forum #2 2005.)

RIKSDAGSBESLUT ELLER FOLKOMRÖSTNING? Det - och inte innehåll och innebörd - tycks vara dem mest centrala frågan i den svenska debatten om EU-konstitutionen. Mest av allt visar det på att vi är osäkra på vad vi faktiskt ska ha folkomröstningar till.



Det finns två sätt att få till en folkomröstning i Sverige. Dels besitter en riksdagsminoritet på en tredjedel en aldrig använd och tämligen okontroversiell makt att få till stånd en folkomröstning i aktuella grundlagsfrågor. Dels kan riksdagen i vilken fråga de vill utlysa rådgivande folkomröstningar, vilket är det som hitills använts. Men frågan är: varför ska vi egentligen ha folkomröstningar?

Man kan se direktdemokrati som en högre, naturligare eller bara bättre fomr av demokrati än representativ demokrati. Om representativ demokrati bara är ett substitut för direktdemokrati av praktiska skäl borde vi ordna folkomröstningar i så många viktiga frågor vi kan!

Jag är beredd att hålla med om att folkets direkta uttryckta vilja i en isolerad fråga, i ett val som uppfyller vissa krav (exempelvis tillfredsställande högt valdeltagande), är en bättre fomr av demokrati. Dock är det vi talar om inte en silerad fråga, utan att styra ett helt land. En fråga kan sällan renodlas och frikopplas från andra frågor. Därmed krävs ett helhetsansvar, vilket inte är möjligt när politiken reduceras till enskilda frågor.

Eftersom vi talar om att styra ett land är det heller inte möjligt att på något sätt helt ersätta den representativa demokratin med folkomröstningar. När beslutsfattandet är delat blir representanternas auktoritet urgröpt eftersom de inte längre har det fulla ansvaret. Deras beslut är nu mindre legitima. Konsekvensen av att försöka använda sig av en "bättre" form av demokrati i vissa utvalda frågor blir alltså att man försämrar förutsättningarna för beslut i alla övriga.

Nu är det inte bara högtravande ord som demokrati som gör att vi i Sverige anordnar folkomröstningar. Historien visar på en tendens att folket konsulteras mer sällan om ett förslag har en stabil och enig majoritet än om partierna är internt splittrade. Den positiva sidan av denna sorts säkerhetsventil är att man kan komma till beslut. Det finns dock något beklämmande i att vi folkomröstar för att våra valda representanter inte klarar av att ta sitt ansvar utan hellre skickar frågan vidare.

Överhuvudtaget finns det starka skäl att ifrågasätta varför riksdagen ska besluta om när vi ska folkomrösta. En bättre princip är att folket självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi delegerat till riksdagen. Själva grundtanken med folkomröstningar är ju maktkontroll: att se till att de valda inte tar beslut tvärsemot majoritetens vilja. Vad för sorts maktkontroll är det om bara riksdagen kan sätta dagordningen?

Nu har även folkliga initiativ sina klara brister. Men om vi ska använda oss av folkomröstnignar bör exempelvis automatiskt utlösta folkomröstnignar i vissa typer av frågor absolut diskuteras. Dessa förslag är principiellt mycket vettigare än dagens ad hoc-folkomröstningar.

Den möjlighet till folkomröstningar som används idag är egentligen intemycket mer än en stor opinionsundersökning beställd av riksdagen. Den instiftades på 1920-talet (av främst sossar och högermän) och hade säkert sina fina poänger. Under denna tid var det svårt att blott läsa av den allmänna opinionen, och gemene man hade få praktiska möjligheter till insyn i riskdagens arbete. Då var det befogat att kunna ta reda på vad majoriteten av befolkningen ville i de viktigaste frågorna.

Men idag? Trots goda skäl att vara skeptisk till folkomröstningar finns uppenbarligen en stark vilja att använda detta maktkontrollinstrument - så stark att vi diskuterar folkomröstning och inte innehåll när det gäller EU-konstitutionen. Men kanske är det som visar sig egentligen inte en stark tilltro till folkomröstningar, utan missnöje med hur dagens representativa system fungerar? Därmed handlar inte den diskussion vi behöver i första hand om folkomröstningar, utan mer allmänt om hur vi kan stärka den representativa demokratin. Där kan kontrollinstrumentet folkomröstnignar vara en väg som fortfarande bör diskuteras, även om jag personligen snarare ser en större brist på ledare med klara idéer och långsiktiga visioner bland alla politiker som mest följer den senaste opinionsundersökningen.

-Love Berggen

Referendum or responsibility?

Lettlands parlament har godkänt fördraget. Det kanske är Lettlands största misstag sedan självständigheten. Än sen? Där finns det riktiga politiker som går till val på olika frågor. Politiker som inte passar på den viktiga interna debatten som alltid uppstår kring stora och viktiga frågor. Att bara "ta fajten" med sina värsta fiender på jorden är bara så billigt.

I Nederländernas första folkomröstning på 200 år [sic!] röstade 61,6% nej; 38,4% ja; valdeltagandet låg på 62,8%. Om valdeltagandet i folkomröstningen hade legat under 30,0% så hade den ogiltigförklarats. Dubbelt oseriöst, efterssom den bara var rådgivande.

Så av de röstberättigade:
38,0% röstade "nej".
24,1% röstade "ja".
37,2% ansåg frågan vara ointressant.

Och vissa omvärldsanalytiker menar att holländarnas "nej" var inte var samma sort som fransmännens protektionistiska "nej". Så man har infört kvalitativa tal nu?

(Denna krönika av Jan Söderqvist publicerades ursprungligen i Svensk Tidskrift #3-4 2003.)

Vad ska vi egentligen ha politikerna till? Deras tilltagande maktlöshet och minskande manöverutrymme gör dem alltmer stryktäckta och fjäskiga.

Och när de nu vägrar att fatta beslut i en såpass viktig och komplex fråga som EMU, och gör den till föremål för ännu en spektakelbetonad folkomröstning, innebär det i praktiken att de arbetsvägrar och därmed avhänder sig ännu mer makt, vilket undergräver deras redan utsatta position ännu mer. Därför måste deras allmänna funktionsduglighet ifrågasättas.

Vi har ju för Guds skull redan röstat om EMU. Flera gånger, dessutom. Dels när vi folkomröstade härom sistens om ett Maastricht-fördrag som innefattar en valutaunion, dels när vi därefter har bekräftat det hela genom att välja en kraftig riksdagsmajoritet för en anslutning. Så vad är problemet?

Visserligen har vi en gammal fin tradition i Sverige att strunta blankt i folkomröstningarnas resultat, och tack och lov för det. Fortsatt vänstertrafik hade, till exempel, inte varit sådär jättelyckat. Men något sådant vågar vi inte lita på den här gången. "Folkviljan" ska formodligen respekteras. Vilket är detsamma som att slagord och kändistjafs kommer att fälla avgörandet. Och ingen behöver ta något politiskt ansvar.

Somliga, särskilt till höger, menar att politik och politiker är av ondo rent generellt, och att täta folkomröstningar är ett prima sätt att beskära valda representanters makt. Dessa sägs utgöra en egen klass och förmodas främst se till sina egna intressen, och något liggerdet väl möjligen i detta. Men följer därav verkligen att folket självt är skickat att avgöra komplicerade ödesfrågor?

Massans dumhet är ju det klassiska argumentet mot folkomröstningar. Men problemet är nog i så fall inte så mycket begåvning som intresse, tid och tillgång till relevant information. I den grekiska stadsstaten diskuterades frågorna av engagerade medborgare på torget, vilket var lätt gjort eftersom antalet röstberättigade var begränsat. I våra dagar, när statsbildningarna har vuxit och rösträtten har utvidgats, har vi istället massmedierna. Vilket i det aktuella fallet innebär att Helle Klein och någon till sitter i en tv-soffa och betygsätter hur pass tråkiga de nyss debatterande partiledarna har varit. Detta i Sveriges public service-television. Det är så seriöst det blir.

Vänner av täta folkomröstningar har sitt paradis på jorden: Kalifornien. Här har man i libertariansk anda fråntagit politikerna makten över mer än 85 procent av budgeten, vars användning redan är föreskriven av folkomröstningar. Frågan är då vem som har erövrat den makt som politikerna har tappat. Folket? Nja, möjligen rent formellt. I själva verket finns makten, som Fareed Zakaria skriver i sin uppmärksammade bok "The Future of Freedom", samlad igenstans. Kalifornien är idag ett konkursbo, omöjligt att administrera när penningstarka särintressen skriver sina egna lagar med hjälp av påkostade propagandakampanjer, utan att behöva gå en omväg över en politisk församling. Det gemensamma far illa, exemplen är hur många som helst. Politikerna retirerar, och med politikernas tilltagande makt- och ansvarslöshet följer, begripligt nog, en tilltagande respektlöshet från medborgarnas sida.

Och någonstans här är det väl skon faktiskt klämmer. Direktdemokrati fungerar bara under mycket speciella omständigheter där väljaren i princip också är valbar, det vill säga: i små församlingar med goda och jämnt spridda kunskaper. Vad vi har istället är den representativa demokratin och den delegerande maktutövningen, ett system som folkomröstningen undergräver utan att kunna erbjuda något annat än undermålig tv-underhållning i gengäld. Liksom deflation är ett mer akut hot än inflation i många viktiga ekonomier, är politikens svaghet idag i viktiga avseenden mer problematiskt än dess styrka. Varför röstskolk i höst kunde betraktas som en medborgerlig välgärning.

-Jan Söderqvist

Läs själva om ni orkar. Den korrekta titeln borde vara Liberala ungdomsförbundets förbundsstyrelse har bifallit en motion om att det skall bli förbundets officiella hållning att en folkomröstning bör hållas i Sverige om EU-konstitutionen, men det ligger fortfarande i vågskålen efterssom man skall rösta om det på kongressen i sommar, men det är ju för långt. Och låter inte lika flåshurtigt.

Stödet för EU är svagt därför att alldeles för få Europavänner tar debatten och försvarar samarbetet. Liberala ungdomsförbundet vill att EU-samarbetet fördjupas och vi tvekar inte att ta debatten med EU-hatarna i vänstern, säger Fredrik Malm förbundsordförande i Liberala ungdomsförbundet.

Så stödet blir bättre av att politikerna skolkar och det blir en låtsasdebatt? Ett stort skådespel som kommer att handla om allting utom själva huvudfrågan? Varför inte ha skåderättegångar för att öka stödet för rättstaten?

En folkomröstning handlar inte om ja eller nej. Det handlar om ett ja till konstitutionen eller ett ja till EU så som det ser ut idag.

Semantik.

I Frankrike röstade 54,87% nej till EU-konstitutionen. Valdeltagandet på 70,50% anses som högt. Vad betyder detta, förutom att 29,50% ansåg frågan vara ointressant?

38,68% röstade "nej"
31,81% röstade "ja"

En ganska nattstånden omröstning, alltså. Ingenting att hetsa upp sig för.

EDIT: mer precisa siffror och rätt etiketter.

Det är Nyliberalism for dummies som står för den. Min tagline "Mot folkomröstningar - för ansvarstagande politiker" skulle på engelska heta "Against Referendums - for accountable politicians". Inom kort kommer en vederhäftig text som rätar ut alla frågetecken att citeras på denna blogg. (Hemsidan man kunde kopiera texten från är sedan länge nere och kommer nog inte tillbaka i det första taget.)

Inspirationen till denna smala blogg springer ur de otaliga svenska folkomröstningarna; alla folkomröstningar om EU-konstitutionen; idéerna om folkomröstningar för att skapa eller frigöra stater (Kurdistan och Västsahara) eller varför inte en ny folkomröstning för att komma tillrätta med det märkliga resultatet av 1980 års folkomröstning rörande kärnkraften?

Denna blogg riktar sig endast mot folkomröstningar ovanför kommunnivå.
Denna blogg kommer inte att ta ställning mellan de olika röstalternativen.
Denna blogg kommer att nagelfara alla arbetsskygga politiker och deras aningslösa hejarklack -oavsett politisk färg.