Folkomröstning? I helvete heller!

(Denna artikel av Love Berggren publicerades ursprungligen i Liberala Ungdomsförbundet Storstockholms medlemstidning Radikalt Forum #2 2005.)

RIKSDAGSBESLUT ELLER FOLKOMRÖSTNING? Det - och inte innehåll och innebörd - tycks vara dem mest centrala frågan i den svenska debatten om EU-konstitutionen. Mest av allt visar det på att vi är osäkra på vad vi faktiskt ska ha folkomröstningar till.



Det finns två sätt att få till en folkomröstning i Sverige. Dels besitter en riksdagsminoritet på en tredjedel en aldrig använd och tämligen okontroversiell makt att få till stånd en folkomröstning i aktuella grundlagsfrågor. Dels kan riksdagen i vilken fråga de vill utlysa rådgivande folkomröstningar, vilket är det som hitills använts. Men frågan är: varför ska vi egentligen ha folkomröstningar?

Man kan se direktdemokrati som en högre, naturligare eller bara bättre fomr av demokrati än representativ demokrati. Om representativ demokrati bara är ett substitut för direktdemokrati av praktiska skäl borde vi ordna folkomröstningar i så många viktiga frågor vi kan!

Jag är beredd att hålla med om att folkets direkta uttryckta vilja i en isolerad fråga, i ett val som uppfyller vissa krav (exempelvis tillfredsställande högt valdeltagande), är en bättre fomr av demokrati. Dock är det vi talar om inte en silerad fråga, utan att styra ett helt land. En fråga kan sällan renodlas och frikopplas från andra frågor. Därmed krävs ett helhetsansvar, vilket inte är möjligt när politiken reduceras till enskilda frågor.

Eftersom vi talar om att styra ett land är det heller inte möjligt att på något sätt helt ersätta den representativa demokratin med folkomröstningar. När beslutsfattandet är delat blir representanternas auktoritet urgröpt eftersom de inte längre har det fulla ansvaret. Deras beslut är nu mindre legitima. Konsekvensen av att försöka använda sig av en "bättre" form av demokrati i vissa utvalda frågor blir alltså att man försämrar förutsättningarna för beslut i alla övriga.

Nu är det inte bara högtravande ord som demokrati som gör att vi i Sverige anordnar folkomröstningar. Historien visar på en tendens att folket konsulteras mer sällan om ett förslag har en stabil och enig majoritet än om partierna är internt splittrade. Den positiva sidan av denna sorts säkerhetsventil är att man kan komma till beslut. Det finns dock något beklämmande i att vi folkomröstar för att våra valda representanter inte klarar av att ta sitt ansvar utan hellre skickar frågan vidare.

Överhuvudtaget finns det starka skäl att ifrågasätta varför riksdagen ska besluta om när vi ska folkomrösta. En bättre princip är att folket självt bestämmer när vi tillfälligt vill ta tillbaka den makt vi delegerat till riksdagen. Själva grundtanken med folkomröstningar är ju maktkontroll: att se till att de valda inte tar beslut tvärsemot majoritetens vilja. Vad för sorts maktkontroll är det om bara riksdagen kan sätta dagordningen?

Nu har även folkliga initiativ sina klara brister. Men om vi ska använda oss av folkomröstnignar bör exempelvis automatiskt utlösta folkomröstnignar i vissa typer av frågor absolut diskuteras. Dessa förslag är principiellt mycket vettigare än dagens ad hoc-folkomröstningar.

Den möjlighet till folkomröstningar som används idag är egentligen intemycket mer än en stor opinionsundersökning beställd av riksdagen. Den instiftades på 1920-talet (av främst sossar och högermän) och hade säkert sina fina poänger. Under denna tid var det svårt att blott läsa av den allmänna opinionen, och gemene man hade få praktiska möjligheter till insyn i riskdagens arbete. Då var det befogat att kunna ta reda på vad majoriteten av befolkningen ville i de viktigaste frågorna.

Men idag? Trots goda skäl att vara skeptisk till folkomröstningar finns uppenbarligen en stark vilja att använda detta maktkontrollinstrument - så stark att vi diskuterar folkomröstning och inte innehåll när det gäller EU-konstitutionen. Men kanske är det som visar sig egentligen inte en stark tilltro till folkomröstningar, utan missnöje med hur dagens representativa system fungerar? Därmed handlar inte den diskussion vi behöver i första hand om folkomröstningar, utan mer allmänt om hur vi kan stärka den representativa demokratin. Där kan kontrollinstrumentet folkomröstnignar vara en väg som fortfarande bör diskuteras, även om jag personligen snarare ser en större brist på ledare med klara idéer och långsiktiga visioner bland alla politiker som mest följer den senaste opinionsundersökningen.

-Love Berggen